Vi vaknade redan 7:30 för vi ville besöka "sinnenas trädgård" och stadskärnen av Cahors innan vi åkte vidare. Jag och Jojjo gick på egen hand till ett bageri för att köpa bröd. Vi var tvugna att prata franska för så här långt nere i Frankrike var det ingen som förståd engelska. Det gick bra och vi valde helt rätt bröd med knapriga kanter och mjuk insida, direkt från ugnen! Vi styrde kosan uppåt i kanalen vid klockan elva och jag och Jojjo leg i fören och pluggade franksa hela dagen, solade och skåade de härliga bergen och falkarna som flög över dem. Jag fick hjälpa till vid tre slussningar. Första gången kommunicera med en fransman och andra gången putta båten från slussens sidor samt hålla i tampen, och tredje gången veva, veva och veva!!! Vi lade till vid St: Cirq Lapopie som sägs vara en av Frankrikes vackraste städer, troligen sant. Här fanns campingplatser och mängder av husvagnar, majsåkrar och en otroligt gothisk stadskörna som låg långt uppe i bergen. Vi kämpade oss upp för att komma till en restaurang utan dess like. För fösta gången kunde kyparen hyffsad engelska, men för första gången fick vi riktigt mycket problem med att beställa. Alla ändrade sig hela tiden och stackars CA var tvungen att försöka förklara för kyparen vad alla ville ha. Menyn var dessutom svårläst och vi var tvugna att fråga vad många rätter var. Då gjorde han lhyd -> "it's a lamb, bääääh" och fransmännen vid bordet bredvid oss skrattade högt. Till slut fick Katja ta allas beställningar och skriva ner och det gick betydligt mycket bättre, en 4-rätters middag för 18€! Hors-d'oeuvre till förätt, Fondant de Boeuf Quercynoise till varmrätt, ostbricka m. färskt bröd och äppelpaj till efterrätt, sist en kopp kaffe med pepparkaka. "18€ för en hel meny är ju ingenting.... men vi har ju ingenting ätit!" sa Katja. Sant. Under måltidens gång bytte alla tallrik med varann och snabbt tillbaka när kyparen kom och log och sa "mm... très bon" även om så inte var fallet. Jag tror kyparen var lite lack på oss eftersom CA försökte beställa mer Orangina, han sa "ja" men kom inte tillbaks även om vi var ensamma på restaurangen. Efter detta blev klockan 23:30 på natten och det var kolsvart ute, men CA ville gärna vi skulle följa med honom till utsiktsplatsen som låg allra högst upp på berget. Vi fick se staden nattetid som påminde om Sagan om Ringen kusligt mycket. Vackert var det att se eldflugorna vid taktopparna och de små lysena från husen långt nere. I byn fanns många ateljér, gallerier och gratis muséer. Vi kom till en skylt nära toppen där det stod "livsfarligt och svårt att bestiga toppen" Stenarna var mycket hala och jag bar klackskor. Jag dog inte dock! Vi var vettskrämda under promenaden tillbaka då det fanns något spökligt och kusligt i denna bys atmosfär. Bara tanken på att byn byggdes som en hyllning till familjen Lapopie som "dog för Frankrike" med okänd anledning är läskigt nog. Dessutom blev vi haffade av en fransk vakt som blev lack över att vi försökte gena över Campingplatserna och pekade mot en väg utan  några ljus som helst, dit han ville att vi skulle gå. Katja blev arg och frågade honom på svenska "är du helt dum i huvudet eller?" och han svarade "voilà, le parking". Jag försökte hålla mig för skratt då vakten var rätt seriös.